You are currently browsing the category archive for the 'Uncategorized' category.
Idag flyttade jag in i min lagenhet. Jag kommer i tre manader bo sambo med en mexican och en italienare. Det har varit lite kultur clashes vad galler integritet, typ knacka pa dorren och sana saker vilket lett till att jag redan har fatt ta ett ordentligt snack med pojkarna. Vi far se om det gar fram. Forutom det sa ar de riktigt sota och gentlemanna aktiga. Ok, och aven valdigt flortiga.
Jag har sett mitt forsta brott. En gammal man tog ett brod fran ett bageri. Da kom polisen och sparkade (las misshandlade) den stackars mannen for att sen kora ivag honom i polisbilen. Erika, min mexicanska arbetskollega sa att de allra farligaste i hela mexico ar polisen och har man ett problem ska man aldrig vanda sig till dem.
Pa Avancemos gar det sadar. Jag forsoker forsta hur de arbetar for att fa fram min kompetens som kaospilot, men det gar sadar. ALLT sker pa spanska vilket ar asjobbigt med jetlag. Ungefar tre pa eftermiddagen haller jag pa att somna vid mitt bord, och exakt da ska de lara mig dansa cumbia, bjuda pa majsbrod och avancerade roror, beratta skamt… Mitt uppe i en vild cumbia dans tankte jag, overlever jag detta sa klarar jag allt! Sa dagens heta tips ar: om du ska jobba i ett land langt borta, se till att komma dit en vecka tidigare sa jet lagen hinner lagga sig
Nu ar jag tilbaks igen. Denna gang fran landet som flodar av tequila, sombreros, varma playor och bandidos, MEXICO!!! Fast an sa lange har jag inte sett skymten av vare sig playor, sombreros eller bandidos iof. Jag ar har av anledning av mitt internship som ska goras pa en organisation som heter Ashoka-Avancemos. Idag traffade jag mitt blivande team for tre manader framat, och jag maste saga att de var ena riktigt roliga typer. Och valdigt snalla dessutom! Savitt jag forstar. Tanken var fran borjan att ga en spanska kurs i hostas, alternativt skaffa en spansk pojkvan for att komma in i spanskan igen. Det hande inte sa nu far jag sona min lathet och intensivt forsoka komma ihag alla glosor fran tiden i Fuengirola. Imorgon borjar jag pa riktigt min praktik, och pa torsdag ska jag aka ut med tva fran Avancemos till en gudsforgaten liten hala och vara med pa en workshop med ungdomarna. De jag ska aka med suckar over resmalet, jag jublar! Jag har allt sett pa film hur det gar till i de dar halorna. I Mexico City verkar det iaf vara ganska lugnt. An sa lange har jag vare sig blivit ranad, kidnappad eller mordad. Och den lilla procenten av alla manniskor som bor i den har staden som jag har mott har varit mer an hjalpsamma och varma plus att de dessutom har fatt mig att kanna mig som en stjarna med min staplande spanska. Nu ska jag sova for jet lagen ar inte nadig nanstans!
… och som Ni märker håller inte det här med att skriva blogg längre. Istället planerar jag att attendera många grillkvällar, spendera mycket tid i vattnet och läsa åtskilliga böcker om andras äventyr. Säkerligen kommer jag tillbaks igen till hösten eller kanske vid regniga dagar om längtan efter att skriva av sig kommer. Vi ses då!
Kram
Åååh ni är fortfarande med mig kära vänner! Jag har ingen aning om vilka Ni trogna läsare är som följer min blogg med mitt förunderliga liv men det är sjukt kul iallafall.
Idag spenderades hela dagen på stranden med mitt älskade team. En update är att vi alla fick underkänt på vår outpost examen. Sjukt frustrerande men vi presterade inte så jävla fett under examen så det kanske är förståeligt. Så 35 frustrerade, trötta och utarbetade kaospiloter skrek, dansade baoch badade ut de sista krafterna och nu ska vi på sommarlov och bli friska och kloka inför vår omexamination i slutet av augusti.
Imorgon åker jag upp till Stockholm!!! Det ska bli helt galet roligt att träffa familj, vänner, sommarflörter och annat som man träffar på sommarlov. Åååh vad kul det ska bli! Sommar i stockholm är i en klass för sig själv. Skärgården, södermalm, jenny, boo gård, djurgården… stockholmspärlor!
Annars är nog allt som vanligt. Jag är fortfarande magsjuk. Ska åka till en infektionsklinik så fort jag kommer upp och döda allt som lever i min mage.
Kärlek
åhhh vad jag saknar indien. Jag saknar att hänga i dharavi och dricka pepsi för att det inte går att äta utan att man spyr tre dar efter. Jag saknar Girish, Krishna, Dev… jag saknar bilar som tutar hela tiden utan orsak. Jag saknar att bli behandlad som en superstjärna. Jag saknar att folk glor. Jag saknar tanterna på tågen. Jag saknar gatubarnen. Jag saknar de som jobbar på carltons och deras altare de alltid bad till. Jag saknar att svettas och vara skitig. Jag saknar godismannen som alltid gav mig gratis godis. Jag saknar kossorna på gatan. Jag saknar kalabaliken. Jag saknar så mycket från indien!!!
sverige är så sjukt analt. Allt är så strikt. Allt är så politiskt korrekt och lagenligt. Åååh jag blir så frustrerad så jag går i bitar. Jag stryper nästa student som tutar mig i örat och skriker hur lycklig hon/han är. Vad är det att vara så jävla glad över att man tagit studenten. de kan typ få jobb på ica maxi.
Snart kommer jag upp till sthlm. kanske är jag på bättre humör då.
Egentligen ska jag sitta och skriva ihop ett tal just nu. Eller egentligen skulle jag ha börjat skriva på talet för en vecka sen men det var så mycket annat kul som kom ivägen.
Talet ska vara med på Kaospiloternas examen för outposten i Mumbai där jag ska svara på orden Bra, Tack och Hjälp. Tanken var från början att jag skulle göra något jävligt kul, typ sjunga en sång, spela instrument eller mima fram det hela. Sen kom jag på att folk i allmänhet inte tycker om när jag sjunger. En gång var jag tom tvungen att gå ner från kareoke scenen. Och så kom jag på att det enda instrumentet jag kan spela är piano, och där kan jag bara fur elise och den sången kan alla så det skulle inte vara så speciel. Och mima tycker jag ju själv är astråkigt så det skulle inte vara kul. Så nu sitter jag och tänker så huvudet knakar på alla bra, tack och hej jag kan tänkas säga/göra/jonglera… då examinationen går av stapeln 10 imorgon.
Wish me luck compadres!
Hej igen,
Nu är det ett tag sen jag skrev. Jag har inte lagt ner bloggen men jag har bara inte haft ngt att skriva då mitt liv här hemma i sverige inte är riktigt lika spännande eller intressant som det var i Mumbai. Ylle tjatar om att det gäller att se mirakeln i vardagen och att mitt liv visst är ballt även om jag är i Sverige. Jag håller inte riktigt med. Jag har svårt att finna det mirakulösa undret i potatismos och jag har svårt att tycka jag är ball där jag går malmös gator fram i gamla klänningar och sjalar från indien gömd bakom världens största solglasögon. Jag älskar för övrigt de solglasögonen. Jag kan gråta hur mycket som helst och ingen ser för allt vatten samlas upp på insidan av glasögonen.
Idag tillbringades dagen på ribban med god mat, gott sällskap och vacker utsikt. Jag kostade till och med på mig att faktiskt njuta litegrann och se det mirakulösa i att vattnet var rent och gick att bada i.
Igår var jag ute på Debaser. Som vanligt tyckte jag att jag var drottning på dansgolvet. Skulle vilja ha en hemlig videofilmare med mig nån gång så jag får se mina briljanta danssteg ur ett nyktert perspektiv =)
Ikväll är det utgång igen.
Tjolahopp!
Är det så här det var? I månader har mitt älskade team pratat drömskt om allt som har med svensk tradition och sverige att göra. De har gjort upp planer för det första som ska göras samt det första som ska ätas. Vad som bör kollas på samt vilka ställen som ska hängas på.
Men med mig är det ngt som är galet. Jag älskar mitt liv hemma, vanligtvis. Jag har de mest spännande vännerna, kärleksfulla föräldrar, bor i underbara malmö… Men så fort jag åker iväg på längre resor så gråter jag i flera veckor över mitt tråkiga liv i Sverige så fort jag kommer hem. Det var likadant efter året i spanien och exakt likadant efter året i australien. Istället för att glädjefullt ge presenter till nära och kära och berätta om spännande händelser så gråter jag så tårar och snor sprutar.
Idag började gråten i taxin på väg hem från flygplatsen. Chauffören frågade lite förstrött vart jag varit, och sen gick det inte att hejda. Jag grät och grät och grät. När jag samlat mig någorlunda ringde jag ylle som tog ut mig till hennes hus på landet för att aklimatisera mig till sverige genom att visa mig de bästa sidorna. Och väl där ute i Osby med en rogivande tekopp i ena handen, tröstande ostkaka nära till hands samt en genuint trevlig Ljungdahls familj vid min sida kände jag att det eventuellt kanske skulle gå att börja älska sverige igen även denna gång.
Igår hade vi våran avskedsfest. Mycket riktigt var det vackra människor, galna danssteg som uppvisades (tänk den coola utstickaren på bröllop ggr 50), och hög stämning. Eftersom min kropp inte klarar av att handskas med drastiska förändringar inom ngt område just nu så har jag inte festat alls mkt. Men igår tog jag igen med måtta från tre månaders celibatliv i projektets och hälsans tecken.
Jag har valt att kalla kvällen för fördomskvällen för härligt många av mina fördomar slog in igår.
Kvällen började relativt lugnt men sen kom min vän aj som är koreograf med sitt dans crew och då fanns det längre ingen utväg från att skaka, twista och kråma sig på dansgolvet. Han och hans crew briljerade såklart när de blandade indisk dans med breakdans, och vi andra försökte desperat kontra med steg som vi sett i de snuskigaste MTV videorna blandat med traditionellt KB-ölhopp. Fördom no1, Indier dansar generellt bättre än svenskar.
Lycklig, svettig och nydansad springer jag in i fyra amerikaner som hänger vid baren. De berättar att de jobbar med socialt arbete ute i slummen, och jag blir såklart helt förälskad i dem, men det visade sig bara vara lögn. I själva verket var de bankmän eller nått och stenrika och brydde sig inte alls om något annat än image och imponera på tjejer. Fördom no2, amerikaner är arroganta assholes.
Sen var det dags att ta sig från terrass till club. Självklart hamnar jag i samma bil som de dryga amerikanerna som nu gör allt för att släta över deras lögn med stapplande kommentarer om att de jobbat nån helg ute i nån village. Hursomhelst så är det inte det fördom tre handlar om. Fördom no3 är att stureplansrasism finns i indien. När vi kommer till nattklubben kommer alla in förutom mina breakpolare. Det är blankt nej och inte ens mutor hjälper.
Inne på stället träffar jag en hot spanjor. Fördom no4, spanska är det vackraste språket i världen.
Efterfesten ledde till en viss fransman som försökte alla franska trix han kunde för att få min uppmärksamhet. Stackarn kunde ju inte veta att jag inte alls känner ngn större spänning i att kolla varann djupt in i ögonen, prata om hur vacker månen är eller hålla händer i smyg. Jag tyckte det mest kändes klyschigt och värre blev det med hans franska accent. Fördom no5, fransmän är obotliga romantiker.
Påvägen hem äter jag och ylle underbar kyckling rulle vid skönaste haket i Colaba. Fördom no6, ylle är fantastisk, kycklingrulle är fantastisk, indien är fantastisk.
Ja, det var nog de fördomar jag fick bekräftade.
Amore, Love, Kärlek
