Igår hade vi våran avskedsfest. Mycket riktigt var det vackra människor, galna danssteg som uppvisades (tänk den coola utstickaren på bröllop ggr 50), och hög stämning. Eftersom min kropp inte klarar av att handskas med drastiska förändringar inom ngt område just nu så har jag inte festat alls mkt. Men igår tog jag igen med måtta från tre månaders celibatliv i projektets och hälsans tecken.

Jag har valt att kalla kvällen för fördomskvällen för härligt många av mina fördomar slog in igår.

Kvällen började relativt lugnt men sen kom min vän aj som är koreograf med sitt dans crew och då fanns det längre ingen utväg från att skaka, twista och kråma sig på dansgolvet. Han och hans crew briljerade såklart när de blandade indisk dans med breakdans, och vi andra försökte desperat kontra med steg som vi sett i de snuskigaste MTV videorna blandat med traditionellt KB-ölhopp. Fördom no1, Indier dansar generellt bättre än svenskar.

Lycklig, svettig och nydansad springer jag in i fyra amerikaner som hänger vid baren. De berättar att de jobbar med socialt arbete ute i slummen, och jag blir såklart helt förälskad i dem, men det visade sig bara vara lögn. I själva verket var de bankmän eller nått och stenrika och brydde sig inte alls om något annat än image och imponera på tjejer. Fördom no2, amerikaner är arroganta assholes.

Sen var det dags att ta sig från terrass till club. Självklart hamnar jag i samma bil som de dryga amerikanerna som nu gör allt för att släta över deras lögn med stapplande kommentarer om att de jobbat nån helg ute i nån village. Hursomhelst så är det inte det fördom tre handlar om. Fördom no3 är att stureplansrasism finns i indien. När vi kommer till nattklubben kommer alla in förutom mina breakpolare. Det är blankt nej och inte ens mutor hjälper.

Inne på stället träffar jag en hot spanjor. Fördom no4, spanska är det vackraste språket i världen.

Efterfesten ledde till en viss fransman som försökte alla franska trix han kunde för att få min uppmärksamhet. Stackarn kunde ju inte veta att jag inte alls känner ngn större spänning i att kolla varann djupt in i ögonen, prata om hur vacker månen är eller hålla händer i smyg. Jag tyckte det mest kändes klyschigt och värre blev det med hans franska accent. Fördom no5, fransmän är obotliga romantiker.

Påvägen hem äter jag och ylle underbar kyckling rulle vid skönaste haket i Colaba. Fördom no6, ylle är fantastisk, kycklingrulle är fantastisk, indien är fantastisk.

Ja, det var nog de fördomar jag fick bekräftade.

Amore, Love, Kärlek